Jag fortsätter att äta

Och nu äter jag morgon och kväll, till och med pasta. Matte ger mig mat och funderar om det verkligen kan vara så lätt att det bara behövs en påse för att få mig att äta. Jag har inte tänkt avslöja vad som är anledningen. Men jag går inte upp i vikt det kan nog bero på att jag rör på mig och det är nästan jämt.
Jag älskar snön, den och pinnar, kan livet bli bättre? Snart får jag ut och åka skoter, dra pulka och plumsa runt i det vita. Jag slipper svettas och kan njuta av livet igen.

Nu har hon varit borta igen

Denna gång lämnade hon mig för att vara i Boden och lära sig krigsföring/försvar i bebyggelse. Hon har varit borta lördag till söndag och vet ni vad hon gör det första hon gör när hon kommer hem?? Hon ställer sig först på sin Orbitrec och sedan stoppar hon mig i duschen, varför ska jag duscha när det är hon som har motionerat?? Har hon inte missat något ordentligt här eller är det jag som är helt ute och cyklar??

Vad ska jag göra för att hon ska ta mig med?? Ska jag vara tvungen att bli sådan där militärhund eller vad?? Gå med i hemvärnet, men vad ska jag göra, spåra.. inte då kaniner de är ju mina kamrater, andra grönklädda människor eller... ? Någon som kan förklara för mig? Ska jag inte få fortsätta att vara portis eller??

Angående bölden och övergivande av portis.

Matte kom hem i söndags efter att ha varit på Mörkerorientering Grubbnäsudden Kalix. Hon var där lördag till söndag och körde lastbil och lämnade mig hemma. Men en sak är då säker, jag talade om för henne att jag inte var glad åt att hon varit borta och åkt lastbil utan mig. Jag gick runt fötterna på henne och puffade och hoppade mot henne hela tiden bara för att visa att jag är här.
Så innan hon gick till sängs kollade hon in några småsår som jag hade på skallen (jag har inte tänkt avslöja hur jag fick dem) och så kollade hon in bölden som är nästan helt borta. Så som vanligt har hon oroat sig i onödan.
Lilleman har haft nattafrämmande natten mellan söndag och måndag och det innebär att det fanns fler som brydde sig om mig.

Tror ni att matte kommer att ha tid att vara med mig på några kurser? Jag hoppas då det.

Bild på bölden

Matte tycker att jag borde ha ont men det har jag inte men jag gillar inte att matte ska vara och pilla på den. Bättre det än att matte klipper mina klor för det gillar jag inte.

Jag har ett ajaj.

Matte vet inte vad det är. Hon provade att sticka hål i det för att se om det var någont infekterat men det kom bara blod. Hon smörjde in bölden med teatree salva för att minska risken för infektion. Hon blev lite fundersam eftersom hon upplevde att det inte gjorde ont för mig. Matte funderar om det kan vara en fästing som har suttit där och att hon har missat detta men eftersom vi inte är så van vid dessa små odjur så vet hon inte. Vi avaktar lite och om det inte ger sig snart kommer vi att åka till en veterinär.
Mer kommer att rapporteras så snart vi har något att rapportera.

Här väntar jag på att bli utsläppt

Innan matte låter mig komma ut ur hundgården måste jag lägga mig ner och slappna av (lugna ner mig), jag brukar vara ganska uppe i varv när de kommer hem efter jobb och skola. Detta innebär att jag mycket gärna hoppar och studsar, inte bara i tomma luften utan även på den som släpper ut mig. Om jag får ligga med öppen grind en stund är det som om det blir mindre hopp och studs i min kropp. Är det någon annan som har upplevt samma sak?

Vad glad jag blir (även matte men inte för samma sak)

När matte eller lillhusse kommer och kryper ner i min bädd för att bara gosa eller värma sig. Vi bara kramas och matte kammar/borstar mig. Jag riktigt njuter, jag får rå om min matte och lillhusse. Men nu är lillhusse hos sin pappa så då är matte bara min.
Matte är glad eftersom jag har börjat att äta även på morgonen men än inte så mycket som jag borde, jag väger fortfarande inte mer än 18,2 kg. När ska jag gå upp? Kan jag kanske få lite av matte som har för mycket av det jag har för lite?
Våra planer är att åka till Skövde igen för att vara där i 2 veckor till, detta är något vi ser fram emot, hoppas ingen sätter krokben för oss. Det som är tråkigt med detta är att vi missar utställningen i Sundsvall som hade varit roligt att åka till. Man kan inte få allt här i världen, så är det bara.