Jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt

Jag orkar inte, orkar inte, orkar inte.
Jag vill supa ner mig, jag vill ta så mycket värktabletter att jag slutar känna, jag vill ta så många sömntabletter att jag kan sova och slipper vakna.


Jag orkar inte med att inte existera att inte få vara en del i livet, att inte få vara någon i min sons liv. Hur kan någon försvara att jag inte ska vara delaktig, hur kan någon göra allt för att stänga ut en förälder ur ett barns liv?
Jag är sjuk, jag har diagnoserna Aspberger och Bipolär 2, men jag är fortfarande jag och kan fortfarande vara mamma.


Jag orkar inte, orkar inte, orkar inte.
Jag vill supa ner mig, jag vill ta så mycket värktabletter att jag slutar känna, jag vill ta så många sömntabletter att jag kan sova och slipper vakna.


Jag kommer att kliva upp imorgon, jag kommer att gå i säng nykter ikväll och jag kommer att fortsätta att känna.
Jag kommer att fortsätta att vara en så bra mamma som jag bara tillåts att vara. Jag kommer att fortsätta att vara jag, vara den jag är och jag kommer att fortsätta att kämpa för min son, mina döttrar och mitt liv.


Jag känner att jag vill publicera denna än en gång, den säger så mycket om vem jag är, hur jag ser mig själv.




Frukten


Jag är en frukt av mor och far
som formats av samhället
Jag har bristningar
sprickor i mitt skal
andra ser fel


Jag ser individualitet
inte formad efter mallen
som inte höll mitt mått
Jag har en inre rustning
min barriär
du ser ej igenom
förrän jag gläntar på visiret


Jag är en frukt av mor och far
som formats av samhället
Jag är ett misslyckande
som enligt mina mått mätt
blev helt perfekt


Jag är en individ
som går min egen väg
som vägrar
bli du
Du är vem som helst
utan visitkort kommer du inte in
Passa dig för att bli en i mängden
då öppnas bara yttre dörrar
Lättare att forcera
men ack så betydelselösa
lite mer krävs för de inre
men mycket mer det ger


Jag är frukten av mor och far
som formats av samhället
Jag är ett misslyckande
som sprängde formen


Jag blev jag
en individuell individ
ett misslyckande som ändå blev bra


Det blev jag!

Jaha, länge sedan sist

Livet har inte haft så mycket att erbjuda annat än sol och därmed tyngre dagar för mig. Jag känner att jag går djupare ner och att orken och viljan att göra något sjunker. Jag har mindre motivation att göra sådan jag i vanliga fall tycker är roligt, koncentrationen har minskat. Kan ibland fundera över varför jag inte kan ha det sämre på hösten, skulle vilja kunna njuta av våren som många andra gör.

Hur är det då att leva med min Asperger? Jo dag för dag får jag aha upplevelser, ok det är därför jag alltid har gjort så, det är därför... Det är skönt att hela tiden få bekräftat att det är jag och inte något jag inbillar mig hela tiden. Jag är inte min Asperger men jag lär mig sakta men säkert leva med vetskapen om att jag inte är konstig.

Jag vill
Älska mig själv
Se mig själv
Känna mig nöjd över vem jag är
Känna glädje över vem jag är

Jag vill se med själv
vem jag är

Jag vill våga vara mig själv
vem jag nu är

Vill känna gläde
inte missnöje

Vill ha mod
inte rädsla

Jag vill kunna känna mig stolt
över den jag är

Vill känna mig nöjd
över den jag är

Vill kunna känna tillit
inte misstänksamhet

Vill tro
inte misstro

Jag vill
Älska mig själv
Se mig själv
Känna mig nöjd över vem jag är
Känna glädje över vem jag är

Trött

men försöker orka vara glad.

Orka orka orka
är inte lätt

Hitta glädjebost
är inte lägg

Hitta livet
är inte lätt

Att hitta dig
är inte lätt

Just nu

känns livet lite bättre.
Jag har fått tillbaka min lägenhet, känner för att verkligen göra den klar.
Jag njuter av att leva, fast orken inte finns.
Jag längtar efter en liten flirt, det visar väl att livet ändå håller på att vända till det bättre. Hoppas att det håller i sig länge, länge, länge.

Är så less

När jag kom hem från min semester 2015-01-30 så var inte lägenheten renoverad som utlåvat, det som skulle vara gjort var däremot inte gjort. Tog kort på allt som var slarvgjort, förutom att det inte var målat mer än ett varv i köket så var det inte slipat det som var spacklat och det var missat att måla på några ställen. Sedan skulle taket i rummet ha varit spacklat och målat, väggarna skulle ha varit tapetserade men som sagt var, icke sa nicke. Helgen som skulle gå åt till att städa har inte gjort det, förhoppningsvis blir allt klart denna vecka, får man hoppas i alla fall.
Ibland begriper jag inte hur jag ska få livet att gå runt, hur jag ska ta mig från dag till dag. Hur jag ska orka leva, hur jag ska orka vara glad och hur jag ska orka vara stark. Jag vet att jag inte alltid kan vara stark, det kan ingen, men jag vill inte bryta ihop inför alla, det räcker att jag gör det hemma i min ensamhet.
Jag får försöka idag, klara dagen ut. Så får jag se om jag klarar av att kliva upp imorgon.

Se tiden an mina vänner, det ska jag försöka orka göra.

Motarbetat

Ibland känner jag mig motarbetad, beror det på min sjukersättning på 25%, beror det på vem jag är eller den bästa varianten, beror det på att jag inte är kvalificerad för det jag vill göra? Jag tänker på livet istort, att orka och klara av att vara en människa bara.

Livet leker inte
jag är inte kvalificerad att leva
inte kvalificerad

Livet leker inte
jag orkar inte ens jobba 75%
inte vara jag
ens på deltid

Livet leker inte
livet motarbetar mig
nuet motarbetar mig
framtiden motarbetar mig

Livet leker inte
när jaget motarbetar mig
när orken motarbetar mig
när framtiden motarbetar mig

Livet leker inte
eftersom jag inte orkar med
framtiden
tiden nu

Livet leker inte
när jag bara längtar efter ett slut
är för feg
tar för mycket hänsyn

Livet leker inte
när nuet är för jobbigt
framtiden är för jobbig
och slutet för långt borta.

Livet leker inte
jag är inte kvalificerad att leva
inte kvalificerad