Ny nattamedicin

Fick ny medicin när jag träffade läkare på onsdag, detta eftersom den som jag haft tidigare inte längre hjälper. Jag vet hur viktigt det är med sömnen, får jag inte sova så kommer jag in i en manisk period och sedan blir det rakt ner i det mörka. Det kan faktiskt vara så att det går rakt ner utan att passera det maniska. Jag vill vara ärlig i att jag kan sakna mina maniska perioder eftersom jag får så mycket gjort då. Kan oxå sakna att inte vara på väg upp eller ner, då är jag som mest produktiv, har flest ideer och det är då jag skriver flest dikter.
Är det normalt att längta efter sådant tillstånd som dessutom inte är bra?

Min läkare sade att jag kan komma att bli lite seg dagen efter när jag tar den nya nattamedicinen, jag frågade då vad som är bättre, seg på tack vare sömn eller på grund av inte sömn.

På jobbet känner jag att det är en fördel att vara så rak som jag kan vara, ibland upplever jag att personer i min närhet tycker det är jobbigt, men de behöver inte vara med mig i så fall. Jag är den jag är och det är inget jag kan göra något åt. Gilla mig eller inte, det är upp till dig.

Nedräkningen har börjat

Nu håller jag på att vara orolig, att planera går bra men genomförandet är värre. Hur kommer det att gå? Kommer jag att hitta? Kommer jag att klara av nya bekantskaper? Klarar jag av en stor ny folksamling? Kommer jag att hitta? Kommer jag att orka? Hur kommer jag att må efter en vecka i en helt ny miljö?
Oron kommer smygande, inte sakta, i en rasande fart... oro, oro och mer oro, men samtidigt en förväntan. Det är spännande, nytt och något helt annat än vad jag har gjort tidigare i mitt liv, något att se framemot och något att glädjas åt att ha provat. Kanske till och med kunna känna stolthet över.

Varför ska det vara så här? Varför kan jag inte bara njuta av detta spännande som kommer att ske? Vill så gärna, vill kanske mer än jag klarar av, hoppas bara jag känner när det räcker, hoppas min hjärna säger stopp innan kroppen gör det.

Nu är det kaos

Håller på att packa för att flytta, vet inte var och när. Oro i kroppen fastän det är jag som har bestämt detta och har funderat länge. Men ovissheten är ändå osäker och leder till en oro i min kropp som jag inte vet hur jag ska hantera.
Har sökt in på en utbildning som jag har tagit mig in på, nu kommer oron igen, hur ska jag hitta dit jag ska, både skola och boende?

Har fått en kallelse för ett läkarbesök, vet inte vad det gäller, ångest kommer krypande, vad ska jag göra?

Inte bara jag, har en i min närhet som är mkt sjuk, hur kommer det gå för den personen? Kommer vi att träffas fler gånger, när? Hur mår personen?

Allt detta är svårt att hantera, detta leder till att jag mår sämre, äter sämre samtidigt som jag straffar mig själv, min kropp för att mitt psyke inte klarar av allt detta. Jag äter och äter bara för att det är onyttigt och om min kropp mår dåligt så kanske jag inte känner hur dåligt mitt psyke mår.