Fick ny medicin när jag träffade läkare på onsdag, detta eftersom den som jag haft tidigare inte längre hjälper. Jag vet hur viktigt det är med sömnen, får jag inte sova så kommer jag in i en manisk period och sedan blir det rakt ner i det mörka. Det kan faktiskt vara så att det går rakt ner utan att passera det maniska. Jag vill vara ärlig i att jag kan sakna mina maniska perioder eftersom jag får så mycket gjort då. Kan oxå sakna att inte vara på väg upp eller ner, då är jag som mest produktiv, har flest ideer och det är då jag skriver flest dikter.
Är det normalt att längta efter sådant tillstånd som dessutom inte är bra?
Min läkare sade att jag kan komma att bli lite seg dagen efter när jag tar den nya nattamedicinen, jag frågade då vad som är bättre, seg på tack vare sömn eller på grund av inte sömn.
På jobbet känner jag att det är en fördel att vara så rak som jag kan vara, ibland upplever jag att personer i min närhet tycker det är jobbigt, men de behöver inte vara med mig i så fall. Jag är den jag är och det är inget jag kan göra något åt. Gilla mig eller inte, det är upp till dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar