Orkar inte

Jag orkar inte ha det som det är just nu. Trött på livet, trött på att jobba och trött på att inte orkar med mina aktiviteter eller vara social.
Glad över att träffa nya människor att prata med, en social träning.
Var till Piteå igår, som vanligt är de samtalen jobbiga men det är bra att få komma dit, vet inte hur jag skulle klara mig utan Anna.
Glad över de människor som vågar fråga hur jag mår.

Men som det är nu orkar jag inte med livet.
Jag är glad över de kamrater jag har, de som finns där i vått och torrt, hoppas jag kan finnas där för dem om det behövs.

Natten till idag har varit tuff, provade att sova utan nattamedicin, det gick inte. Jag hade enorma mardrömmar, vände mig om hela tiden i sängen, någon fanns där, någon skräckinjagande. Jag vaknade titt som tätt, hann knapp somna innan det var dags att vakna. Kl. 2 fick jag ge upp, nattamedicinen intogs, drömmarna försvann och jag fick i alla fall sova en stund. Men, men, idag är jag seg på grund av nattamedicinens sena intagande.

Hoppas alla har överseende, allra helst min chef.

Begriper inte....

... hur jag kan bli så orolig i hela kroppen när jag får höra att det har brunnit i Piteå på psykiatrin. Jag har ett samtal där nästa vecka, kan jag gå eller inte? Jag behöver prata med min terapeut, jag orkar inte med ännu en motgång.
Jag har insett att jag har inget socialt liv när jag bara jobbar och sover, hinner knappt med att laga mat eller diska, än mindre att köra snabeldraken eller umgås med mina kamrater. Blir det att höja dosen på min medicin eller behöver vi byta, ännu mer att oroa mig för. Vad händer om jag byter medicin, hur kommer min kropp att reagera?
Sluta oroa dig är något som jag får höra, men det är enklare sagt än gjort.