Livet går vidare

Tänk att det ska vara så jobbigt att ha roligt
sover sover

tänk att det ska vara så jobbigt
att inte alltid veta vem jag är

tänk att det ska vara så jobbigt
att inte vara

tänk att det ska vara så jobbigt


Jag har påbörjat en kurs i Stockholm, det jobbigaste är inte att plugga, att åka, att vara där. Det jobbigaste är att vara i en stor grupp, några som inte känner mig. Jag ska vara i en grupp där jag måste passa in, vara normal. Har försökt att förklara vem jag är, hur jag är ändå tas inte mitt ena problem på allvar. Jag kan inte konsentrera mig på läraren om några surrar bakom mig, har berättat att jag "överhör", ändå fortsätter några med surret.
Jag vet att jag inte ska ta allt på allvar, men tar åt mig vad endel säger och gör. Känner mig inte önskad där utav några, de har delat med sig av att vi som inte är utbildade trafiklärare inte har något på utb.Utbildningsledare vid trafikskola. Kursen är öppen för alla och om jag anser att jag har något där att göra och även så intagningsnämnden, ja då har jag något att göra där. Jag vet att jag överreagerar men det är den jag är, det är endel av mig och den jag är.
Kram alla där ute!