Just nu ...

Livet är tungt, orkar inte laga mat, orkar inte rida, orkar inte läsa (och det är inte likt mig). Längtar efter att sova, sova och sova. Varje natt är nu uppe i 12 timmar mot vanliga 10 timmar, detta märks ordentligt, orkar och kan inte vara social.
Jag vet att jag är på väg ner, lite tidigt men jag är på väg ner. Det blir jobbigare och jobbigare att leva, att ta tillvara på kamrater. Tiden finns inte heller till det, inte till att diska och städa, knappt till att njuta av tillvaron och mystet med Zibra (tur att hon inte är en hund). Jag önskar att jag inte behöver vara här, att jag inte är BIPOLÄR. Jag vet att jag är jag tack vare mina 2 funktionshinder, jag är glad att jag har fått veta att jag har dem, men jag VILL INTE. Jag vet att det är funktionshinder genom att jag inte fungerar i vardagen, att jag knappt klarar att jobba och att fritiden får stå tillbaka.
Jag är på väg att gråta för ingenting, jag är ledsen för allt och allt känns övermäktigt, allt är jobbigt och håller på att kännas nattsvart.

JAG VILL INTE, JAG VILL INTE OCH ORKAR INTE VARA SJUK