Hur många gånger ska jag orka?

Så har jag rasat till botten igen, än en gång ska skärvorna plockas ihop, sammanfogas. Än en gång ska jag försöka orka klättra upp och än en gång ska jag försöka bygga upp min raserade ekonomi. Hur många gånger ska jag orka resa mig upp? Ni säger att jag är stark, att jag orkar det, ni vet inte hur det är. Jag orkar inte, inte en gång till, inte en gång till. Mitt i allt det jävliga så har jag fått en kur med Cortison, 3 kilo upp på under en vecka, nästa sak att jobba med. Vet att det ser ut som om jag gnäller, kanske måste jag få göra det. Tårarna finns där, hela tiden, hela tiden. Tabletterna lockar, pockar. Jag kliver upp ur sängen när jag orkar, försöker ta en dag i sänder. På kvällen är jag glad att jag tagit mig igenom en dag till, på morgonen, en natt till. Jag är inte stark men jag vill inte visa hur svag jag är. Hela livet har jag fått höra att jag är stark, jag klarar av mobbingen med högt huvud, för mig innebär det att inte visa, visa hur dåligt jag mår, hur svag jag är.
Ingen som inte har varit där jag är, vet hur det frestar, att inte behöva vakna, inte behöver möta nya motgångar.
Ni där ute, gnäll inte över att ni får jobba för mycket, att ni inte orkar ha roligt och festa. Gnäll inte på dålig ekonomi när ni handlar för mycket, när ni har råd att äta ute när ni vill, ni har råd att handla den ni vill till middag. Jag har varit glad de sista månaderna för jag har haft råd att handla mat för 50:- i veckan, jag är glad de dagar jag orkar gå till jobbet. Njuter inte av att vara hemma, skulle njuta mer att av klara av att jobba och rida, orkar alltså inte ens med min terapi.
Önskar er en bra dag och hoppas vi orkar kliva upp imorgon.