...igen, igen och igen. Än en gång är jag tillbaka, än en gång ska jag försöka. Jag hoppas att jag denna gång inte kommer att ramla ner, jag hoppas att orka hålla mig kvar där uppe. Denna gång var det armarna, vad blir det nästa gång? Lika bra att fundera på det. Jag känner gång på gång hur orken tryter, hur livsviljan sjunker undan, hur livet bara rinner iväg utan att jag hinner med.
Snälla, snälla låt mig orka det jag vill, orka det jag bör orka. Snälla låt mig få vara frisk, snälla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar