Jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt

Jag orkar inte, orkar inte, orkar inte.
Jag vill supa ner mig, jag vill ta så mycket värktabletter att jag slutar känna, jag vill ta så många sömntabletter att jag kan sova och slipper vakna.


Jag orkar inte med att inte existera att inte få vara en del i livet, att inte få vara någon i min sons liv. Hur kan någon försvara att jag inte ska vara delaktig, hur kan någon göra allt för att stänga ut en förälder ur ett barns liv?
Jag är sjuk, jag har diagnoserna Aspberger och Bipolär 2, men jag är fortfarande jag och kan fortfarande vara mamma.


Jag orkar inte, orkar inte, orkar inte.
Jag vill supa ner mig, jag vill ta så mycket värktabletter att jag slutar känna, jag vill ta så många sömntabletter att jag kan sova och slipper vakna.


Jag kommer att kliva upp imorgon, jag kommer att gå i säng nykter ikväll och jag kommer att fortsätta att känna.
Jag kommer att fortsätta att vara en så bra mamma som jag bara tillåts att vara. Jag kommer att fortsätta att vara jag, vara den jag är och jag kommer att fortsätta att kämpa för min son, mina döttrar och mitt liv.


Jag känner att jag vill publicera denna än en gång, den säger så mycket om vem jag är, hur jag ser mig själv.




Frukten


Jag är en frukt av mor och far
som formats av samhället
Jag har bristningar
sprickor i mitt skal
andra ser fel


Jag ser individualitet
inte formad efter mallen
som inte höll mitt mått
Jag har en inre rustning
min barriär
du ser ej igenom
förrän jag gläntar på visiret


Jag är en frukt av mor och far
som formats av samhället
Jag är ett misslyckande
som enligt mina mått mätt
blev helt perfekt


Jag är en individ
som går min egen väg
som vägrar
bli du
Du är vem som helst
utan visitkort kommer du inte in
Passa dig för att bli en i mängden
då öppnas bara yttre dörrar
Lättare att forcera
men ack så betydelselösa
lite mer krävs för de inre
men mycket mer det ger


Jag är frukten av mor och far
som formats av samhället
Jag är ett misslyckande
som sprängde formen


Jag blev jag
en individuell individ
ett misslyckande som ändå blev bra


Det blev jag!

Ensamhet

Ensamheten är inte värst

det värsta är att inte veta

om du tar emot mig

när jag faller

 

Ensamheten är inte värst

det värsta är att inte veta

om du vill att jag tar emot dig

när du faller

 

Ensamheten är inte värst

det värsta är att inte veta

varför vi inte längre finns

finns för varandra

Det här är jag

Se mig som den jag är
ta mig för den jag är

Mitt hjärtas röst
ropar
kallar på dig
söker efter tröst
i vandring på livets stig

Du finns ej vid min sida
men du finns mig nära
i hela världen vida
är du min kära

Tittar ut
genom fönstret
söker dig
med min blick
ser dig aldrig till min förtret
det är allt för länge sedan du gick

Vänd om
kom tillbaka
blicka åter
se mig
vill ropa ditt namn
utan att staka
jag längtar efter dig

Se mig som den jag är
ta mig för den jag är

Känslor

Glädje
sorg
samsas om min uppmärksamhet

Glädje
sorg
slåss om utrymmet i mig

Mitt hjärta
rymmer mycket
och
för lite

Mitt hjärta
vill ha mer
och
så mycket mindre

Magkänsla
är vad
lita på den
vad är det
hur känns den

Svårt
svart
vitt
rött

Smärta
lenhet
glädje
värk

Sorg
leende
tårar
värme

Vara älskad

Längtar
drömmer
vill vara
nära

Vill känna mig
älskad
vacker
bra

Längtar
efter dig
den du är
din lukt

Vill
vara nära
dig
nära

Längtar
drömmer
vill vara
nära

Kom låt mig gråta

Kom
Kom
jag vill gråta
får jag låna din axel
en stund
gråta en skvätt
känna gemenskap
få lite värme

Du
ge mig lite trygghet
stilla min gråt

Snälla
kom och ge mig
det jag behöver
jag ger dig allt jag har
och förmår

Du
jag
vi tillsammans
blir trygghet

Ork

Orkar
inte
orka

Ögon svider
röda
trötta

Huvudet
värker
inget dån
bara mal

Orkar
inte
orka

Livet
dagen
natten
i livet

Varför
inte
varför

Att
vilja
inte
vilja

Vara
inte
vara

Dag
natt
livet

Framtid
eller
framtid
ej
igår
ej
idag
imorgon

Nästa vecka
orkar
inte
tänka
bara
vara

Länge sedan

Har varit sjuk nu ett tag och inte orkat med mitt liv och inte stackars Ludde heller. Men vi har njutit av att vissa har börjat må bättre. Enda nackdelen med att må bättre är att mina tankar och dikter inte hamnar på pränt.
Ludde däremot får vara med mer, en vecka i Boden exempelvis.

Men dagens dikt är:

Att sakna
saknaden
att sakna
smaken
man aldrig känt
lukten
som aldrig funnits

Sakna
känslan
man aldrig haft
lyckoruset
som aldrig
infunnit sig

Extrem sorg
som aldrig känts

Det är
att sakna
saknaden
smaken
man aldrig känt
lukten
som aldrig funnits