Arbetsträning/Arbete

Funderar om detta är ett liv, jag kliver upp vid 07 tiden, jobbet börjar 08,00. Jobbet slutar 16,30 och jag är hemma vid 17 tiden. Äter, det bör man göra. Och när klockan börjar närma sig 18 tiden så vill jag bara gå till sängs, ok jag lägger mig inte före 19-20 tiden, men var har mitt liv tagit vägen?
Ska man inte ha ett socialt liv? Är det inte tänkt att man ska orka leva?

Jag har bestämt mig, nu har jag provat och 100% är inget för mig, jag kommer att gå ned i tid till 75%, förhoppningsvis orkar jag leva då.

75% jobb är bättre än att inte jobba alls. Tack och lov har jag en underbar arbetsgivare och en underbar arbetsplats, inte att förglömma så är försäkringskassan myckt bra att ha att göra med. Nu är det dags att inleda nästa fas i mitt tillfrisknande och att komma ut i arbetslivet på allvar, jag kommer att bli ett "sådant där" rehabärende. För mig känns det skönt att min arbetsgivare, arbetsförmedlingen och försäkringskassan hjälps åt för att hjälpa mig med min tillbakagång till arbetslivet.

Jag är också glad att mina arbetskamrater, mina vänner och inte minst min familj/mina släktingar finns på min sida och stöttar mig i mitt tillfrisknande. Men och det är ett stort men, jag skulle inte ha kommit så här långt om jag inte har haaft psykiatrin och sjukvården med mig i processen, bra läkare och bra terapeut är ett måste för mig.

Depression och Asperger

Att jag har en bipolär sjukdom har jag vetat i många år, till och från har jag tillåtit mig att erkänna det inför mig själv. Ibland har jag tagit medicin men är emot det, detta innebär att när jag mått bättre har slutat med dem. Sista gången innan jag insåg att jag behöver hjälp, inte bara med med medicin utan även med terapi, var när jag blev ordentligt dålig. Detta var för 2 år sedan, skolavslutningen, jag funderade på vilken kurva om var bäst för mig att avsluta mitt liv vid. Sedan dess har det varit mycket jobb för mig att hitta tillbaka till mig och mitt liv, mina kamrater, min ork, mina intressen men inte minst min familj. Dessutom vill jag jobba så nu försöker jag även hitta tillbaka dit.

Vad har depressionen inneburit för mig?
Jag har gråtit, varit arg, inte orkat med vare sig livet eller det runt omkring. Jag har varit tvungen, för mitt eget bästa att sluta med nästan alla fritidsintressen. Har ändå behållit ett, jag har varje skoltermin följt en ung tjej på stallet för att både jag och hon ska få rida. Detta innebär inte per automatik att jag orkat med detta hur lätt som helst, nej vissa gånger har jag bara känt att det går inte, jag orkar inte, det kommer inte att ge mig något. Men eftersom jag inte vill svika denna tjej (som inte tycker någon annan är lika bra som jag) har jag ändå för det mesta gått dit, efteråt har jag känt tacksamhet för att hon finns och "tvingat" dit mig.
När jag mådde som sämst satt jag i min gungstol bredvid vår vedspis, orkade/kunde inte läsa ens en serietidning och ändå är läsningen ett av mina största intressen. Många gånger har jag känt för att ge upp men tack vare att jag världens 3 mest underbara ungar så har jag ändå kämpat vidare.
Idag har jag en underbar terapeut som finns i mitt liv, hon stöttar mig och lyssnar när jag behöver, inför henne behöver jag inte låtsas vara glad eller normal, jag känner mig inte normal, jag är inte som andra.

Vadå inte vara normal?
Jo jag har under hösten fått diagnosen Aspergers syndrom, detta innebär att jag idag förstår varför jag är annorlunda, varför jag ser annorlunda på livet och varför jag är den jag är. Jag kan vara stolt över att vara den jag är, jag har Asperger att tacka för att jag är jag och jag är glad att jag har fått förmånen att ha Asperger.

Vad är då Asperger?
Detta finns att läsa på Attention:

Ungefär fyra promille av befolkningen har Asperger, ofta i kombination med andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Orsakerna är oftast biologiska och till stor del genetiska.
De problem som personer med Asperger har rör ofta relationer till andra människor. Socialt umgänge är för många en påfrestande ansträngning som kräver stor anpassning. Andra typiska drag är specialintressen, annorlunda språkhantering och svårigheter med snabba förändringar.
Många är ovanligt stresskänsliga, psykiskt sårbara och har en tendens att utveckla psykiatriska symptom. Det kan vara ångest, ångestattacker, tvångstankar/tvångshandlingar, depressioner eller fobier.
Men Asperger innebär inte bara problem. I rätt miljö kan många av de egenskaper som är vanliga hos personer med Asperger vara en tillgång. Till exempel stor uthållighet och ovanligt god koncentrationsförmåga.

Idag!
Idag kämpar jag med att hitta tillbaka till mig, jag har en vetskap som gör att jag lättare förstå hur jag är. Min förståelse för den jag är och hur jag ska se på mig själv, den måste jag kämpa för att hitta. Att vara glad för att jag vet vad det handlar om innebär inte att jag bara accepterar utan vidare. Jag hoppas fler som jag vågar berätta, det är ingen fara och oftast tror jag att det är bättre att berätta, lättare för omgivningen att faktiskt förstå och acceterar hur du är. Dessutom, det är inget skamligt, det är bara som det är. Jag är glad att jag vågar stå upp för den jag är och hoppas att alla andra också kan vara det.

Det gör ont

Fy fan
vad det gör ont
när du inte
är med mig
när du är
med någon annan

Fy fan
vad det gör ont
när du lämnar mig
när du inte lägre
finns hos mig

Fy fan
vad det gör ont
att se dig
med någon annan
nära dig
med någon annan

Fy fan
vad det gör ont
när jag ber dig
tänk på dig själv
jag tänker på mig

Fy fan
vad det gör ont
att sakna dig
det vi har haft
det vi kunde haft

Fy fan
vad det gör ont
vad det gör ont
vad det gör ont

Rädd

Jag är rädd
rädd för att inte duga
rädd för att inte synas
rädd för att synas

Jag är rädd
för att inte verka normal
för att inte vara normal
för att inte verka onormal
för att inte vara onormal

Jag är rädd
för att inte fungera
fungera utan medicin
för att inte fungera
fungera i vardagen

Jag är rädd
för den jag är
den jag inte är
för att inte veta
veta vem jag är
att inte veta
veta vem jag inte är

Jag är rädd
att jag inte är jag
inte längre
inge någonsin
aldrig har varit
aldrig kommer att bli

Jag är rädd
för att inte duga
inför andra
inför mig själv

Jag är rädd
vill inte duga
kan inte duga
för vem

Jag är rädd
för den jag är
den jag inte är

Jag är rädd
för mig själv
för min framtid
för mitt förflutna

Jag är rädd
för att vara rädd

Frukten

Jag är en frukt av mor och far
som formats av samhället
Jag har bristningar
sprickor i mitt skal
andra ser fel

Jag ser individualitet
inte formad efter mallen
som inte höll mitt mått
Jag har en inre rustning
min barriär
du ser ej igenom
förrän jag gläntar på visiret
 
Jag är en frukt av mor och far
som formats av samhället
Jag är ett misslyckande
som enligt mina mått mätt
blev helt perfekt

Jag är en individ
som går min egen väg
som vägrar
bli du
Du är vem som helst
utan visitkort kommer du inte in
Passa dig för att bli en i mängden
då öppnas bara yttre dörrar
Lättare att forcera
men ack så betydelselösa

lite mer krävs för de inre
men mycket mer det ger

Jag är frukten av mor och far
som formats av samhället
Jag är ett misslyckande
som sprängde formen

Jag blev jag
en individuell individ
ett misslyckande som ändå blev bra

Det blev jag!

Splittrad

Är splittrad
vem är jag
vad vill jag

Trött
orkar
inte
tänka

Städa
nej
Diska
nej

Vill inte
äta
kan inte
låta bli

Vill sova
kan inte
Trött
Trött

Sover
sover
utan drömmar
med drömmar

Vaknar
trött
somnar
trött

Ingen dag
som jag vill
vill planera
orkar inte
fullfölja

Ostrukturerad
astrukturerat
liv

Smutsigt
skitigt
orkar inte
med

Orkar inte
vara
orkar inte
orkar inte
vill
gråter
orkar inte

Livet

Livet en jakt på skönhet
ett ideal utan sanning
En jakt på rikedom
en lycka utan grund

Ett sökande utan svar
på frågor utan innehåll
En känsla av värme
från själens kyla

Ett liv utan innehåll
ett samhälle utan hjärta
Ett liv med gemenskap
av vänner utan trofasthet

Men ändock ett liv
med ett rikt innehåll
Av misslyckande
av lärdom

Ett liv
med skratt utan glädje
Av sorg utan tårar
visdom utan lära

Ett sökande efter frihet
men fångad i oändlighet
Ett åldrande utan rynkor
död utan rädsla